måndag 7 mars 2016

En ny serie för utgivning i höst :-)

Som jag har nämnt tidigare så har jag skrivit på en historisk fantasy men varit rätt osäker på om den varit tillräckligt bra för att ge ut. 
Den har för till fället titeln "Mirele Dangin - första delen om de sista gudarna" 
Nu har manuset varit iväg hos testläsare och jag har fått otroligt fin respons. 
Och med tanke på hur osäker jag var på manuset innan så känns det fantastiskt just nu :-)
Jag älskar ju så klart berättelsen men var osäker på om andra skulle göra det. Det kanske bara skulle bli ett skrivbordslåda-manus. Men nu kommer den att ges ut och omslaget är på gång, redigeringen väntar och till bokmässan i höst hoppas jag att jag får hålla boken i handen. :-) Några kommentarer jag fått från underbara testläsare. :-) 

"Jag tyckte det var svårt att hitta saker att kommentera på, haha. Tyckte det var ett fantastiskt bra manus och för att vara ett första utkast är det otroligt välskrivet. Karaktärerna är trovärdiga och jag fastnade för Mirele väldigt snabbt – vilket är ovanligt då jag brukar avsky huvudkaraktärerna. Hon är lätt att heja på under historiens gång och jag är så sjukt nyfiken på vad som kommer hända henne i framtiden. " 

"Vill bara säga att jag tycker boken är så spännande att jag får hindra mig från att tjuvkika i slutet, för då kan feedbacken bli lidande;) Du lyckas alltid skapa så sympatiska karaktärer hos huvudpersonerna även om de sinsemellan är väldigt olika i dina böcker. Hoppas på en serie!" 

Och ja en serie blir det men kanske bara två böcker. Åt andra sidan så sa jag i början att "Själarnas Öden" bara skulle bli en bok den med. ;-) Haha! 
Jag har fått jättemånga förfrågningar om fjärde delen i Själarnas öden och jag älskar er för det! 
Men den är inte klar, har ni följt bloggen så vet ni att fjärde delen och jag inte alltid har varit överens. ;-) Jag har ju dessutom skrivit om den tre gånger. Men nu har jag en handling jag är nöjd med men behöver planera inför femte delen med och alla bitar har inte riktigt fallit på plats ännu så manuset ligger lite på hyllan. Medan jag går och spånar idéer och planerar hemskheter som jag ska utsätta stackarna för. ;-) 

Men till hösten kommer ju Mirele Dangin att ges ut. Och för att ni ska bli lite nyfikna på den och ha något annat att se fram emot tills fjärde delen så har jag bestämt mig för att lägga ut prologen här nedanför. :-) Enjoy!

Prolog
”Min kära Alice!
Ord kan inte beskriva hur jag saknar dig. År har gått utan att jag har fått luta mig mot din axel, söka tröst och sitta ner i ditt sällskap. Vad jag hade behövt dina kloka ord och din kärlek nu! Din styrka och din energi av självtillit för att försona mig med denna man jag kallar min make. Som många andra äkta makar kan jag inte klaga på hans kärlek till mig, den är bestående, växer lika djupt som trädens rötter och sträcker sig långt ovan molnen. Jag ser andra kärlekspar och tänker att de inte har vad vi har. Vad vi har är något större, starkare. En livslång längtan som plötslig stillas, ett begär som alltid brinner. Jag är rädd för att jag inte längre vet vem jag är utan honom, eller vet vem jag var innan. Vi har alltid hört ihop, som om vi vore skapta halva och endast tillsammans kan vi vara hela. Han har helat mig, han har läkt varje sår, varje hemskt minne har ersatts med honom. Om han inte är i min närhet kan jag inte andas. Därför kanske det inte förvånar dig när jag säger att jag nu har vaknat ur min dvala, men jag är ändå kvar. Jag förstår nu vad de alla har varnat mig för, den sida av honom han alltid hållit dold har nu förts upp i ljuset. Jag visste någonstans inom mig att det var sant, att hans hjärta alltid har varit svart. Men oavsett färg så slår det i samma takt som mitt. Jag kan inte hata honom, jag kan inte lämna honom lika lite som jag kan hata och lämna mig själv. 
Kanske är mitt hjärta lika svart som hans, som inte hindrar eller stoppar honom från att begå dessa handlingar som inte kan beskrivas på något annat sätt än som ondskefulla. 
Skulle du tycka illa om mig om jag sa att jag njuter av att se honom utöva sin makt. Känna den strömma från honom, se honom krossa andra med sin styrka för att sedan vidröra mig mjukt och varsamt. Det finns ingen räddning för mig nu, jag är redan förlorad. Jag har förgåtts och uppslukats av ett öde större än mig själv och jag ber dig att inte sörja mig. För trots ondskan han härbärgerar och hur den har funnit rot i mig så är jag lycklig. Så länge han är fast i en eld av förgörelse kommer jag att brinna med honom. 
Du skulle inte känna igen mig längre kära Alice, kanske även passera mig på gatan om du mötte det skal som en gång var jag. Det enda som skapar tvivel i mig nu, det enda som kan få mig att känna minsta samvete över hans beteende är min dotter. Vår dotter. Mirele. Jag räds för min dotters framtid, min Mirele, min minou. Vad kommer hennes far att göra henne? Vilken skada kan han komma att åsamka på hennes rena själ? 
Om han är mörkret så är min Mirele ljuset. Och även om ljuset kallar på mig, stannar jag i skuggorna. 
         Meniva”




1 kommentar:

  1. Instämmer med övriga testläsare, det blir en ny härlig serie att njuta av även om jag också längtar efter fortsättning på din gamla... :-)

    SvaraRadera