Sidor

söndag 26 november 2017

Haha! Trodde du ja!

Jag skrev i förra inlägget att nu kunde livet återgå till det normala. Men jag känner mig lurad. 
Just när man tror att man ska få en chans att andas, att kunna stanna upp och bara njuta av tillvaron så kommer livet med en storslägga och raserar friden i ett enda slag. 

Julen närmar sig och det har varit något av en icke önskad tradition i vår familj att någon dör eller blir sjuk omkring juletider. I år var det samma sak. 

Min fina farfar gick bort i torsdags..... 

Kan för tillfället inte skriva mer om det då sorgen är för färsk och skulle bara börja gråta om jag försökte men vi kan väl säga att en liten del av mitt hjärta saknas. 

För det är väl så när någon dör, någon man älskar, att precis innan de tar sitt sista andetag så sträcker de sig in i bröstkorgen på dig och drar loss en bit av ditt hjärta som de sedan tar med sig. Är det inte därför som det känns som att man blöder inuti, som att man ska gå sönder.... 

Det här året har varit tufft, fruktansvärt tufft i vissa stunder och det visade sig att avslutningen på året var ännu värre. 

Men det som jag har svårast för, varje gång någon går bort är att livet går vidare.... 
Hur kan det göra det? För visst känns det som att klockorna borde stanna, för hur kan livet gå vidare när någon man älskar inte är i livet längre? 

Men det gör det, klockan drar sig orättvist framåt utan hänsyn till att man behöver sörja. Så man börjar sakta men säkert att återvända till en värld som numera är fattigare, till en tillvaro med ett tomrum. 

Vi har många tomrum nu, vi har lärt oss att leva med dem. Tomrum som aldrig kommer att fyllas eller ersättas. 

Men livet går vidare, vi lever vidare utan den där biten av hjärtat som försvann och med tomrummet som ekar bakom oss. 

Livet går vidare och vi som är kvar, måste fortsätta leva. 

Ralph Hurtig
320506 - 171123





tisdag 17 oktober 2017

När livet kan återgå till det normala....


Det var evigheter sedan jag skrev ett blogginlägg känns det som. Jag tappade lite lusten ett tag och hade så mycket annat som upptog tid i livet att jag helt enkelt inte hann med. Men nu börjar saker och ting sakta återgå till det normala. Största anledningen till varför så mycket blivit lidande har varit utbildningen jag gått. Jag hann helt enkelt inte med något annat när jag väl var hemma. Fick ju till och med stressa med manuset till Döttrar av natt så att det skulle hinna bli klart innan bokmässan i år. Men färdigt blev det och trots att jag gärna hade haft en eller två veckor till på mig så är jag ändå nöjd med slutresultatet. Någorlunda iallafall..... 

Men nu är jag klar med utbildningen och kan titulera mig med den långa titeln Undersköterska med inriktning psykiatri. 

Tack vare att studierna äntligen är avklarade känner jag att saker och ting sakta men säkert börjar återgå till det normala. :-) 
Jag hinner träffa mina vänner igen, jag kommer ihåg att ringa mina vänner. haha! 
Jag har mer tid över till att skriva. Jobbar på Andra delen om De sista gudarna och vi har nog bestämt oss för en titel med. Gudarnas drottning. Vad tycks?? Låter det spännande? 
Just det här manuset har inte tagit den vägen som jag först trodde. Lite nya saker har poppat upp och jag kan ärligt säga att till och med jag blev överraskad. 
Det är ju ett mycket lugnare tempo i denna serien än i min andra om själarnas öden. Vilket är trevligt känner jag, det känns som att jag får utforska karaktärerna närmare och verkligen komma till botten om vilka de är. 

Samtidigt så grejar jag lite med förlagets e-böcker. Hela vår utgivning kommer snart att finnas tillgängliga och det känns väldigt roligt. E-böckerna är just de som blivit lidande inom förlaget när jag inte har haft så mycket tid men nu är ordningen återställd. :-) 

Ska iallafall försöka skriva på bloggen minst en gång i veckan hädanefter. Men även lägga upp lite recensioner på böcker jag läst. Men det kommer mestadels att bli svenska fantasyböcker jag skriver om då dessa ligger mig varmast om hjärtat. 

Ha en fin tisdag! 



tisdag 28 mars 2017

Boktips: Ensamvarg av Sara Dalengren

Hej, det var länge sedan! 
Hörde nästan hur min blogg utbrast "Nämen!" när jag loggade in, "är du här"
Ja det är jag och ja det var länge sedan. 
Som jag nämnt tidigare så hamnar bloggen tyvärr längst ner på min lista av prioriteringar på sistone. 

Förutom vid sådana här tillfällen när jag vill tipsa om en bra bok skriven av en lika bra svensk författare. Och idag tipsar jag om Ensamvarg av Sara Dalengren. 
Paranormal romance är fortfarande en genre jag inte läst så mycket av men kommer absolut att fortsätta. ;-) 

Nu till boken: 



Miriam är thrillerförfattaren med smak för det makabra, vilket har haft en förödande effekt på hennes kärleksliv. När hon tar sig an en skadad, men attraktiv, främling förvandlas hennes lugna lantliga tillvaro drastiskt.

Jonathan är en skepnadsskiftare på flykt undan flocken som dömt honom till döden. Vad han har gjort för att förtjäna sin dödsdom vet han inte. Hos Miriam finner han en fristad, men vågar han tro på en framtid eller kommer det förflutna att hinna ikapp honom?





Ensamvarg är första delen i serien Flocken och det är en väldigt mysig bok, sättet Sara skriver på påminner lite om Astrid Ahlbergs sätt att skriva. Och hennes böcker älskar jag. Man får en känsla för den svenska landsbygden, känner doften av skogen och fåren. Man är med Miriam i den lilla stugan där hon skriver sina skräckböcker och lever sitt lunga liv. 
Kärlekshistorien är väldigt söt, utan att bli för sockersöt så att man får ont i tänderna. ;-) Jag tyckte om alla karaktärer, vilket är ovanligt. Ibland gick handlingen lite för fort och jag hade velat sakta ner den, oftast hittar jag kapitel jag hade velat stryka ur böcker men denna gång ville jag ha mer. 
Ensamvarg är en bra debutroman, den är spännande, mysig och söt! (men inte sockersöt) Lättläst och ett bra flyt gör att den går fort att läsa och jag ser framemot att läsa del två, Varghamn som släpps i dagarna om jag inte minns fel. :-) 

Man kan köpa Ensamvarg på Bokus och Adlibris

onsdag 14 december 2016

Boktips: Döttrar av Rig av Helena Andersson

Jo men så att.... jag är kvar, har bara inte skrivit ett inlägg sedan i maj. :-)
Bloggen har väl fått bli sista prioritering för mig detta året, men jag hoppas att nästa är något mindre hektiskt. Lite lugn och ro hade inte varit fel, och framförallt lugn så att jag kan finna lite ro att skriva färdigt fjärde delen i min serie. Längtar! För nu kommer jag nog att sprängas snart om jag inte får skriva ner allting som rör sig i huvudet! 


Men nog om det! Jag fick den stora äran att testläsa Döttrar av Rig av den fantastiska författaren Helena Andersson
Så här står det på baksidan: 
Disa, kom vi måste ge oss av härifrån!? Herjan griper tag i henne, men hon skakar på huvudet och tittar rakt in i spegeln. Omkring dem rasar vargavädret som värst och snöröken tätnar över berget. Disa rynkar pannan och rör vid isrosorna som täcker glaset. Så sluter hon handen och knackar prövande. En gång, två gånger ? hejdar sig sedan och ryser till när den bistra nordanvinden kryper in under nackhåren. I samma stund hör hon ljudet. Ljudet från den tredje knackningen då en osynlig hand möter hennes genom spegeln.

I den dimhöljda natten tvingas Disa göra det ödesdigra valet, ovetande om det mystiska drakskeppet som anlöpt vikingafästet Jomsborg. I kölvattnets spår prövas modet hos Heimdalls ättlingar när de hemsöks av skuggvärldens dunkla skepnader. Blodshämnd och förbjuden kärlek flätas samman till en väv av svek och förbannelse.


Finns det någon därute som förmår att tränga igenom mörkret?


Jag älskade Söner av Heimdall men måste säga att Döttrar av Rig var ännu bättre. Allt jag saknade från första, fanns med i andra delen. 
Helena har som vanligt ett vackert språk som gör att man färdas tillbaka i tiden när man läser hennes böcker, beskrivningarna är så bra att man även kan se det framför sig. 
Förtrollande, magiskt och drömskt är ord jag skulle välja att beskriva Helenas serie! 
I andra delen kommer man ännu närmare alla karaktärer, de blir verkliga, magin får mer plats och jag tycker om att man får följa gudarna med. Följa deras tankebanor lite, underbart.
Tempot är lugnt men man kan inte sluta läsa! Tänk då på att jag fick läsa denna på en datorskärm, jag avskyr att läsa böcker på skärmar men jag ville ändå inte stänga ner datorn utan bara fortsätta att läsa hela tiden. Vissa avsnitt var så starka att jag fortfarande kan minnas dem, man känner verkligen med karaktärerna. Mina favoriter från förra boken är fortfarande mina favoriter men vill inte skriva för mycket ifall att det är någon som inte har läst första boken. Och har ni inte gjort det, så gör det! 

Det här är en författare som inte har fått den uppmärksamhet som hon förtjänar, och jag kan inte för mitt liv begripa varför?? 
Tycker du om magi, kärlek, övernaturliga krafter och nordisk mytologi så missa INTE Helena Andersson serie Heimdalls ättlingar!! 



Heimdalls ättlingar är utgiven på Undrentide förlag, som ger ut udda, underliga och nyskapande berättelser i genrerna fantasy, skräck, magisk realism och historiska romaner, gärna med övernaturliga inslag. Vi gillar böcker som vrider och vänder på klichéer, och som går utanför ramen.

Undrentide

Adlibris